The Exploding Heart – – Överraskande ung intellektuell kärlekspop

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Morten Solholm)

Gitarrpopband med åttiotalsinfluenser duggar tätt i dessa KENT-dominerade tider. Då och då dyker det dock upp ett och annat band som doftar nyrostat kaffe i Prozac Nations Boston en lovande vårmorgon. Exploding Heart är ett sådant band. Zeros Morten Solholm råkade se dem av en slump på Lilla Baren på Scandic Malmen en bister måndag.

Jag ber Gudmundur, en välgaddad islänning i litet för stor T-shirt och med lugg som trillar ner i ögonen, om att berätta litet om Exploding Heart och hur de kom på att de skulle spela ihop.

– Vi är Andreas Ströberg (Gitarr) , Erik Kockum (Trummor), Fredrik Backström (Bas) , AEsa Saga Ardal (Sång/Klaviatur) och Gudmundur Mogensen (Sång/Gitarr). Vi har alla spelat i olika konstellationer förut, det gör iofs nu också… Vi sågs av en slump då jag och Andreas var ute och drack öl i sthlm, där stötte vi på AEsa Saga och det hela slutade med en efterfest och vi bildade ett band. Därefter kom Fredrik och Erik in i bilden.”

Vilka är era huvudsakliga musikaliska referenser, var hämtar ni er inspiration?

– Det är väldigt olika i bandet, jag tror att det är det som gör att vi låter som vi låter, berättar Gudmundur. Aesa Saga fyller i att: – Från början var det ju bara jag, Gudmundur och Andreas som spelade och då var låtarna mer avskalade och vi inspirerades mycket av bla. Björn Olsson. Senare har musiken utvecklas naturligt genom att fler instrument och influenser kommit in i bilden.

Erik, som är lika ivrig att yttrra sig förklarar att – Influenser rent bandmässigt idag är väl allt från Sonic Youth till The Cure till Sigur Rós till Mikael Ramel till Slim Thug, inte så spretigt alltså. Och Gudmundur avslutar med det litet mer svävande:

– Jag inspireras mycket av känslor, i det privata och offentliga! Det speglas mycket i texterna.

Det är inte första gången Zero råkar hamna på kalas där Exploding Heart spelar. På Arvikafestivalens kick-off – en elegant svartklädd soaré med skumpa och ansiktsmasker till funkiga electrotoner på en reklambyrå på Linnégatan – farmförde gruppen också ett par av sina alster och ep:n Young Love finns på bland annat Spotify. För den som inte är i tjugoårsåldern eller yngre kan referenser som Red House Painters, Lisa Loeb och Edie Brikell and The New Bohemians kännas relevanta. Det handlar om limmade röster på Adolphsson & Falckvis när Aesa Saga och Gudmundur klämmer i, men med en uppriktighet som känns vårny och litet spröd. Mycket kärlek.

Jag har förstått att du har en relation med den andra sångrösten, hur fungerar det att ha band tillsammans med sin partner, vad ställer de för krav på relationen?, frågar jag Gudmundur.

– Ja, precis. Det kan ju vara krävande men, vi har en ömsesidig respekt till varann och vi vårdar vår relation både på scen och privat.
– Ja, det är faktiskt lustigt när du frågar…det är inget som märks så mkt. Allt faller sig naturligt!, flikar Erik försäkrande in medan Aesa Saga blott säger:
– Jag tycker att det funkar väldigt bra.

Ok, det är en privat fråga så jag lämnar ämnet. Vad ligger härnäst på agendan? Spelningar, studio? Berätta om var ni befinner er?

– Vi släppte ju EP:n Young Love i vintras och nu jobbar vi på nytt material som vi räknar med att släppa under den närmsta tiden. Men, allt beror lite på vilket bolag vi hamnar på till slut. Under sommaren åker vi till Paris för några spelningar, blir även en del festivalspelningar förhoppningsvis, berättar Gudmundur

Om ni lyfter blicken, var befinner ni er förhoppningsvis i framtiden – vad är målen?

– Jag vill få ut musiken så mycket som möjligt.
– Jag vill att Fredrik ska skaffa körkort också!, kåserar Erik. (misstänker att det är bra för turnerandet, zeros anm.)
– Jag vill att vi ska spela live så mycket som möjligt!!!, avslutar Aesa Saga.