(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Hassle Records, betyg: 4]
Engelska Tubelords debutalbum, vars titel kom till efter en turné i USA, känns genomarbetad och energisk, men jag kan inte påstå att deras kombinerade mathrock och punk-pop tilltalar mig i någon större utsträckning. Det hela är rätt gapigt, om än melodiöst, och den unga Kingston-trion framför tio låtar på albumet som i ena stunden låter simpelt för att i nästa explodera i mer avancerade partier. På samma vis svänger musiken mellan ett råare och hårdare uttryck till ett mer stillsamt tillstånd, men det är sällan jag känner mig engagerad av innehållet. Till stor del beror det på svaga melodier som aldrig riktigt sätter sig, men också på Jo Prendergasts sång som jag generellt har svårt för. Speciellt i de ösigare låtarna. Det är han som lirar gitarr också, medan Sean Bamberger trakterar basen och David Catmur trummorna. Tyvärr blir herrarna lätt irriterande i längden, men några spår, såsom lugna “Cows to the east, cities to the west” och stundtals reggae-influerade “Propeller” har en viss charm. Likaså går vissa instrumentalpartier hem hos mig, men de utvecklas sällan, och det räcker inte på långa vägar för att jag ska uppleva Our First American Friends som en riktigt njutbar skiva. Grupper som Tubelord är lite som indiepopens försiktiga, lättsinniga motsvarighet till gubbrockens bombastiska progband, och för min del känns det inte särskilt svårt att välja sida. Sorry, lads.