The Men – Four Good Men and True

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

[album, Heptown Records / Sound Pollution, betyg: 6]

Mod är ett märkligt begrepp. När självutnämnda modernister i sextiotalets England jagade amerikanska jazz-, soul- och r&b-plattor, gällde det att vara först med det senaste. Om man hade sagt till någon scooterburen soulfantast år 1966 att det i framtiden skulle finnas musikarkeologiska grupper som ägnade sig åt att återskapa mer än fyrtio år gamla brittiska gitarrband, hade denne nog bara skakat på huvudet och svarat “Wot? That’s trad, dad!” eller motsvarande. Idag finns det nog ingen subkultur som är lika retro som mod.

Men jag märker att jag tar genredefinitionerna på alltför stort allvar här. Framför allt på mycket större allvar än supergruppen The Men själva gör. På lundensiska Heptown Records ger kvartetten Sven Köhler (The Sinners), Ola Främby (The Girls), Niklas Kilenstam (Thee Expression) och Olof Wallberg (Colubrids, Fight Family, Varanteatern) nu ut sitt tredje album, Four Good Men and True, med produktion av Christoffer Lundquist (Brainpool, Roxette, Moneybrother). Det är högoktanigt garageskrammel, som säkert kommer att göra succé på scooterklubbar och modfestivaler Europa runt. The Men gör inte anspråk på mer än att ha förbannat kul när de spelar, och visst smittar spelglädjen i de spattiga rytmerna av sig på lyssnaren. Men låtarna, arrangemangen och produktionen på Four Good Men and True är för platta för att albumet ska kunna bli mer än bara en partyskiva att lägga på när man har fått ett par groggar innanför den skräddarsydda västen. Jag hade hoppats på lite mer djup, lite mer soul, lite mer psykedelia.