Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Rhythm Ace Recordings/ Plugged, betyg: 8]
Han har en originell röst, en stämma du antingen älskar eller hatar, och hans lätt bisarra, rubbade, vackra och vanvettiga alternativcountry- och rockmusik är för all del åt lo-fi-hållet, men framförallt är den väldigt osvensk och egensinnig. Tankarna vandrar osökt till artister som Neil Young, men framförallt till en udda fågel som Kevin Coyne, salig i åminnelse. Musiken låter både improviserad och strukturerad samtidigt. Jag hoppas att Mats Grönmark får den framgång han och skivan förtjänar. I kompet hittar man Daniel Wigstrand på pedal steel, en kille vi som lyssnar mycket på country känner väl till sedan tidigare. Pontus Juth och Ralf Fredblad från Sveriges old time- och bluegrasskungar Rockridge Brothers lirar ståbas och fiddle. Tommy Galento från OK Star Orchestra lirar bas och Robert Karlsson och Eva Lalander från Eve And The Last Waltz (ett coolt band som Grönmark är medlem i, liksom han tidigare varit i Burek V och Hellon) återfinns på trummor och piano. Christian Gabel (1900, bob hund m.fl) lirar synth. På albumet förekommer långa, märkliga kaosimprovisationer i spår som “You know I´m lost” och “Memory lake”, medan “Pulling rabbits out of a hat” och “Black stain of ink” glittrar av snygg steel och avspänd skönhet. De kortare låtarna kan vara så jordbundna att man känner doften av höstlöven på marken och “I can´t ask her” är en liten elektronisk oäkting som står ut rejält. Det här är en mångsidig platta: njutbar, älskvärd och väldigt speciell. En skiva utan mellanting. Älska eller hata den.
