(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Nobleway / Sound Pollution, betyg: 4]
Vervains debutalbum är inspelat i en klädkammare, i ett sovrum och i Sista sekundens replokal. Bandet är stationerat i Skåne och sången är delvis på svenska, men mest på engelska. Vad vi pratar om här är hardcore med punkinfluenser och att höra lyriken utan att läsa texthäftet är ingen enkel uppgift, men för den som intresserar sig för vad bandet sjunger om så är det ju bara att läsa innantill. Skivan har ett rejält cd-häfte med färgbilder så den känns påkostad på det viset och ljudmässigt låter Rigshospitalet helt okay. Däremot får jag personligen inte mycket ut av den här plattan och dess musik, men så har jag aldrig sett vitsen med genren heller. Undantaget är “Välkommen in” som svänger hyggligt och vars refräng faktiskt sätter sig. Annars är detta ilsket, politiskt och ångestfyllt, men knappast någonting som förändrar världen. Den skrikiga sången irriterar mig mest och merparten av låtarna sätter sig inte trots ett flertal lyssningar. Samtidigt har jag hört mycket sämre och tråkigare hardcore, så fans av genren kan mycket väl gå igång på detta. Själv känner jag mig mest stressad av röjet och trots att plattans tolv låtar pinnar förbi tämligen fort blir jag lite matt efter att ha hört den några gånger. Generellt sett har jag inget emot vare sig snabb, hård eller stökig rockmusik, men hardcore av det här slaget finner jag mest fantasilös och oinspirerad och Vervain förändrar ingenting för min del.