Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
[album, Divine Comedy Records / 1969 Records, betyg: 8]
Duckworth-Lewis-metoden är ett system för att avgöra en endagsmatch i cricket som avbrutits på grund av regn, genom att kalkylera fram hur många poäng det lag som slår sist skulle ha behövt göra för att vinna matchen. The Duckworth Lewis Method är även en popduo som består av nordirländske Neil Hannon från The Divine Comedy och dublinfödde Thomas Walsh från gruppen Pugwash.
Det självbetitlade albumet är en samling poplåtar inspirerade av XTC, ELO, The Beatles och The Kinks med en känsla av den psykedeliska sommaren 1967. Från den utgångspunkten gör Hannon och Walsh avstickare in i alla möjliga genrer. “The Age of Revolution” beskriver i dubreggaetakt korsad med tjugotalsjazz (jodå, det fungerar) hur cricketen har brett ut sig “from Bangalore to Kingston” och de gamla kolonierna har blivit stora inom sporten: “Always denied entry / By the English gentry / Now we’re driving Bentleys / Playing Twenty20”. “The Sweet Spot” är en elektroglamrocklåt som faktiskt påminner mig om “John the Revelator” av Depeche Mode. Och den handlar ungefär lika mycket om cricket som Martin Gores så kallade religiösa texter brukar handla om andliga ting.
“Jiggery Pokery” är en komisk pianobagatell i Noël Coward-stil om den minnesvärda incidenten när den australiensiske kastaren Shane Warne brände ut den engelske slagmannen Mike Gatting i den första testmatchen 1993 på Old Trafford. I Walshs melankoliska “Mason on the Boundary”, om en utespelare som drömmer sig bort under sin panamahatt i skuggan av ett pilträd, hör jag den nedåtgående solen i mollackorden redan innan den nämns i texten.
Som den uppmärksamma läsaren har börjat misstänka vid det här laget, är The Duckworth Lewis Method en temaskiva som helt och hållet är vigd åt den ädla sporten cricket. Den är twee, för att inte säga stofil, och riktar sig till den som tycker att Belle and Sebastian rockar för hårt och att Blurs Parklife inte var tillräckligt engelsk. Men även om frasen “bowling a maiden over” inte får dig att dra på munnen, och även om du tror att Twenty20 handlar om ett syntest hos optikern, ska du inte låta det avskräcka dig. För då missar du sommarens mest melodispäckade popplatta.
