Patrick Wolf – The Bachelor

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)

[album, Bloody Chamber Music / Bonnier Amigo, betyg: 7]

En av de viktigaste sakerna för en artist är att förstå hur han uppfattas av publiken och vilken image som passar honom bäst. Patrick Wolf ska inte vara en glamourgosse som valsar runt i glitterbyxor på Londons trendiga (nåja) electroclashklubbar. Han ska spana efter illvättar på klipporna vid något stup i Cornwall vid fullmåne och i full storm, innan han tröttnar och iförd viktoriansk slängkappa och knähöga piratstövlar klafsar iväg över mossen bort mot gamla tokiga moster Kate Bushs undantagsstuga för att hjälpa henne och kusin Björk att mata de elva katterna och sätta ut gröt till tomten som bor bakom utedasset. På The Bachelor verkar Wolf ha förstått detta.

Om man är recensent börjar Bachelor-upplevelsen med det mest pretentiösa pressmeddelandet sedan Gamla Testamentet, givetvis författat av Paul Morley, mannen som blev skrämd av en synonymordbok när han var liten. Sedan brakar det löst. Radiostörningar, samplade pistolskott, flöjter, electroglitch, körer, stråkarrangemang, gamla hederliga bonnläppsfioler… Patrick Wolf är Oliver Twist kidnappad och uppfostrad av pansexuella rymdvarelser från framtiden. Musiken är lika överlastad och tung som den tjockaste, mest finstilta Dickensroman. Det finns alltid plats att stoppa in Tilda Swinton eller en extra kör eller trummaskin här eller där.

Ibland är det farligt nära att Riverdance flimrar fram på näthinnan när Wolf målar upp sina rustika musikaliska visioner av Albion, men han lyckas hålla sig på rätt sida om bondkomiken. The Bachelor är inte ett mästerverk som Wind in the Wires, men nära. Nu börjar det bli dags för det riktiga genombrottet för Englands största kultfigur.