Daemonicus – Host Of Rotting Flesh

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, ViciSolum Productions / Sound Pollution, betyg: 7]

Umeå-bandet Daemonicus har inga ambitioner att förnya dödsmetallen. Bandet brummar på som om ingenting har hänt sedan slutet av 80- och början av 90-talet, så om någon viskar “retro” eller “nostalgi” i killarnas öron lär de inte ta illa upp. Och det finns ingen anledning för dem att göra det heller. Det här är old school – tungt, skitigt, charmigt och fullt medvetet utfört för att vara just det och inget annat. För dig som lyssnare är det bara att köpa grejen rakt av eller vika hädan. Personligen föredrar jag att göra det förstnämnda, då Daemonicus sound och stuk fungerar väl, och detta trots att Host Of Rotting Flesh gör allt annat än att förändra världen. Låtarna består ofta – inte riktigt alltid – av tämligen feta smockor, och man vingör sig samtidigt om att hålla en viss melodiös kvalitet på materialet. Ännu ett plus ska tilldelas gruppen för att texterna finns att läsa i CD-häftet, och i stort sett all musik och lyrik har skrivits av gitarristen P-O Wester, vid ett par tillfällen med hjälp av growlaren Stefan Hagström. Den sistnämndes röst är mörk och i regel går det att höra vad han faktiskt säger, vilket jag uppskattar, så tillsammans med det tunga röjet har Host Of Rotting Flesh blivit en riktigt givande platta. Mot slutet av den tröttnar jag lite, men det är inte ofta dödsplattor håller hela vägen, så det får jag se som fullt acceptabelt. Tveklöst ett bra debutalbum.