(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Conspiracy / Sound Pollution, betyg: 7]
Ibland vill man bara ägna tiden åt att läsa en riktigt tjock roman eller sitta framför TV:n en hel kväll och se en storslagen, riktigt lång, episk film. Hymn Of The Immortal Wind är en musikalisk motsvarighet till dessa nämnda media. Det finns flera band som kallar sig Mono, men denna skiva är alltså inspelad av den japanska grupp som existerat i närmare tio år. Albumet är deras femte, den är liksom förra skivan med den långa titeln Walking Cloud And Deep Red Sky, Flag Fluttered And The Sun Shined producerad av Steve Albini och innehåll storslagen, episk instrumentalmusik. Omslaget är uppvikbart och vackert, CD-häftet likaså, och Mono är här förstärkta av en livs levande symfoniorkester. Ingen förprogrammerad datorvariant alltså, utan människor som sitter och lirar sina instrument efter noter. Musiken är försiktig, majestätisk, förförisk, bombastisk och titlarna inspirerade av naturfenomen såsom snön, sjön, gryningen, vinterstormar, himlen och ljuset. I texthäftet kan man läsa om en kärlekshistoria, som alltså inte sjungs, men som binder samman låttitlarna och på så vis ger musiken ytterligare en dimension. Det är här verkligen lyssningsmusik, hörlursmusik och inget man dansar eller lagar mat till. På samma sätt som romanen och filmen ovan kräver din koncentrerade uppmärksamhet gör också Mono det, så ta dig loss ur vardagsstressen vid tillfälle, låt dig omslutas och invaggas i denna melodiösa skapelse och bara njut av musiken och texten. Helt enkelt: because you´re worth it.