The Flare-Up – Whip Ém Hard, Whip Ém Good

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Criminal Records, betyg: 8]

Stockholmsbandet the Flare-Up framför en varierad kompott rock n roll som jag gillar. Med tio låtar och ett lätt dolt bonusspår – man hinner knappt gå fram till CD-spelaren och stänga av innan det drar igång – har bandet fått ihop ett låtmaterial som svänger, känns annorlunda, personligt och spännande, trots att det ofta är klassisk action- och garagerock i botten. Bandet har en skönt smådekadent touch på sina rocklåtar och ett The Stooges-liknande sound som får dem att låta energiskt skitiga och råa. Men samtidigt har de vett att inte glömma bort vad en stark melodi och en lyckad refräng kan ge i mervärde. The Flare-Up består av Manne Svensson (sång och gura), Pontus Fryk (gitarr), Christan von Essen (bas), Niklas Hagen (klaviatur) och Carl Wikman (trummor). Dessa unga män kan vara stolta över sin uppföljare till debutalbumet Saints In Sinner City, inte minst för att det 70-talsglammiga titelspåret är svinbra, stråkförsedd popmusik som säkert hade blivit en hit 1973. Det borde den bli 2009 också. Men även när bandet röjer, vilket de gör på merparten av materialet, så är det snyggt och medryckande gjort. I motsats till många andra lägger nämligen The Flare-Up ner mycket omtanke på detaljer och med läckra gitarrgrejer, nästan Sparks-liknande körarrangemang och en personlig sångare får Whip ´Em Hard, Whip Ém Good piska skiten ur mina trumhinnor, både på fest, rockklubb och i hemmets lugna vrå, som inte blir så lugn av den här musiken.