(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Powerslave / Border, betyg: 6]
Av omslaget med sin blodröda tanks och utseendet på bandmedlemmarna i CD-häftet att döma skulle man kunna tro att Insolence lirar stenhård nu-metal rakt av, men så enkelt är det inte. Visst är det tunga riff och brutala gitarrer som gäller tämligen ofta, inte minst i låtar som “Liberation” och “Yoga fire”, men den här amerikanska sextetten varierar sig långt utanför den gängse metallens gränser. Insolence blandar inte bara in hiphop, reggae, hardcore och annat i låtarna, Minst lika ofta baserar de sina kompositioner på någon av dessa genrer och blandar sedan in metal i dem istället, vilket gör Audio War till en lätt kaotisk platta att få grepp om. Men det gör den också intressant. Bandet, som kommer från San Jose i Kalifornien har existerat sedan 1995, men mig har de gått spårlöst förbi fram till nu. Efter att ha lyssnat på Audio War ett gäng gånger kan jag konstatera två saker: att man antingen hatar eller älskar denna mix av relativt väsenskilda stilar och att jag får svälja min inledande aversion till detta, då Insolence levererar sin mix till max. Det här är helt enkelt inte tokigt, även om musiken blir aningen jobbig emellanåt, och trots att inte samtliga spår håller måttet. Men när Insolence får till det i melodiska reggaen “Uprising”, “Kobra kai” och inledande “Danger” är de skitbra. På en klubb med riktigt hög volym lär dansgolvet gunga och ölen skvätta ur glasen.