(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Pyramid / Border, betyg: 5]
Det har pratats om hur urbrittiska de låter, men Cats on fire har faktiskt sina rötter i vårt östra grannland. Britt-referenserna är dock inte helt ogrundade eftersom sångaren Mattias Björkas sjunger lite som Morrissey (ett namn som Cats on fire för övrigt nämnt som inspirationskälla). Men denna kvartett drar mer åt mjukpophållet med akustisk gitarr och en trevlig ton. Ungefär som snälla brittiska popband brukar låta.
Gruppen bildades 2001, släppte sin första EP för sex år sedan och detta är deras andra fullängdare. Och vi har en ganska angenäm stund ihop, jag och de 10 låtarna, men medan andra hyllar gruppen nästan utan reservationer har jag svårare att gå igång. Att musik “bara” är trevlig räcker inte, den måste betyda nåt mer. Ta med lyssnaren på en resa och göra intryck. Närbesläktade artister som exempelvis Dreamboy eller Pelle Carlberg har mer särart och i mitt tycke också bättre låtar.