(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Alleycat Records, betyg: 6]
Inledande “Förortsbarn” låter som en mixad stöld av The Clash och Ebba Grön, och i texten till “Förlorat allt” nämns dessa band mycket riktigt som influenser. Det märkliga med Den Stora Sömnen är att bandet på resterande låtar inte alls låter likadant. Jag känner mig lite tveeggad till den här dubbelplattan vars ena skiva innehåller bandet som framför sina låtar och andra skivan där texterna till låtarna läses upp av Thorsten Flinck och Kalle Haglund. Personligen hade jag föredragit ett texthäfte, då jag inte tycker att bonusskivan tillför någonting, men visst, greppet är ju annorlunda. Den Stora Sömnen kommer från Ånge, men bor nu i Stockholm och gruppen består av Stefan Randström (sång och gitarr), Johan Nilsson (gitarr), Nick Martin (bas) och Fredrik Atterfelt (trummor). Svenska texter är alltid kul och speciellt när de är välskrivna som här. Innehållet känns realistiskt och verklighetstroget, ärligt och seriöst menat, vilket är bra, men det blir lite väl mycket drog- och fylleromantik för min smak. Annars gillar jag lyriken. Låtarna är emellanåt svinbra och bland höjdpunkterna bör “Som på TV”, “Kvarnen” och “Min hjärna är en bomb” nämnas. En del andra spår känns inte fullt lika relevanta, men det fina med dem är att texterna räddar de låtar som inte står på egna ben. Den Stora Sömnen blir säkert framgångsrika hos alternativrockare. Det känns så.