(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Firebox / Supersounds, betyg: 4]
SaraLees snällt melodiska metal är inget jag går igång helhjärtat på. Inte för att låtarna är dåligt framförda eller för att de är kasst komponerade, utan snarare för att den här produkten känns så totalt mainstream och anonym. Jag fattar inte vad bandet har tänkt sig att förmedla? Inte är det aggressioner i alla fall. De fem finnarna Joonas (sång), Juha (gitarr), Saurus (bas), Arzka (gitarr) och Clansman (trummor) får inte fart på glöden och de halvljumma melodierna gör att musiken känns soft istället för hård. Som om SaraLee vore ett småsömnigt popband som gett sig på hårdrock i brist på fantasi eller bättre omdöme. I pressreleasen nämns även gothrock, men det är ingenting jag kan höra över huvud taget. Damnation To Salvation låter mest som om SaraLee vill hamna på Lugna Favoriter. Musiken är som sagt inte dåligt framförd och vissa låtar är inte värdelösa heller – “Remains of Carmen” är okay och “Catch the moon” är trots sitt trötta riff, riktigt bra -, men vid det här laget har jag säkert lyssnat på – och glömt bort – tusentals sådana här band. SaraLee blir inget undantag. De har ingenting som gör dem minnesvärda, hur välproducerat och tillrättalagt allting än är. Jag vet inte hur debuten Darkness Between från 2006 lät, men singeln “Dance” från den CD:n nådde sextonde plats på finska topplistan. Tveksamt om någon låt från den här kan göra om bedriften.