(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Decca / Universal, betyg: 5]
När The Mozfather ger ut ett nytt album är det som ett nytt avsnitt i en evighetsföljetong. Ingen skulle vilja att del 7437 av Hem till gården plötsligt var japansk kabukiteater. Man vill att handlingen ska ta vid där det förra avsnittet slutade, så att man får veta hur det gick för huvudpersonerna. Och i Morrisseys värld av pomaderade latinogangsters och mellanviktsboxare med West Hams klubbfärger på byxorna är det mesta sig likt.
På Years of Refusal finns det man väntar sig från Moz: död, depression och obesvarad kärlek. Förr fanns det åtminstone humor i Steven Patricks elände, men det känns inte som att Oscar Wilde står på Morrisseys sida längre. Musiken består mer av energi än inspiration. Balladen “You Were Good in Your Time” och latintrumpeterna i “When Last I Spoke to Carol” skapar en viss dynamik och variation, men det räcker inte. I Morrissey-såpan finns inga dramatiska cliffhangers. Bara så fruktansvärt många låtar som är så väldigt lika varandra. Precis som i förra avsnittet.