LXT – Death Club Entertainment

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, Decadance Records, betyg: 5]

Italienska LXT, eller Latexxx Teens, hamnar i min skivhylla hos artister som exempelvis Deathstars, Pain, Jesus On Extasy och London After Midnight. Det handlar med andra ord i stor uträckning om gitarrväggar, elaka trummor, framträdande synthslingor och aggressiv sång. Inte särskilt märkvärdigt, inte särskilt nydanade. Snarare känns det omedelbart som att man har hört det mesta förut, även om skivan innehåller en del spår som sticker ut och skvallrar om att det bakom allt smink och klyschiga texter finns något unikt.

I sina bästa stunder får LXT mig att tänka på Red Cell eller Birthday Massacre. När det däremot blir snömos, i spår där gruppen försöker göra precis allt på en och samma gång, stänger jag av. Det är inget fel på viljan, men det är inte heller fel att inse att man faktiskt inte kan vara både balladmjuk och granithård, gitarrdominerad eller synthbaserad, skönsjungande eller hardcore tjutande på en och samma gång. Min uppfattning är att LXT kommer att vinna på att börja prioritera i sin musik, vilket inte alls innebär intrång på energin eller ambitionerna, snarare tvärtom.