(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Sonic Scenery / EDM / Amazon.co.uk, betyg: 7]
Den holländske musikbloggaren Guuzbourg har nu kommit fram till del 2 i samlingsserien med fragila franska fröknar. Konceptet är enkelt: spröda, bräckliga kvinnoröster (och en del som är raka motsatsen).
När jag går igenom låtlistan finner jag en del ganska avancerade namn. Vanessa Paradis framför “L'incendie”, som hon skrivit tillsammans med Mathieu “M” Chedid, en glamrockande gnom som ser ut som Robert Smith i The Cure om denne hade shanghajats till en parisisk pantomimskola under ledning av Ika Nord. Frankrikes första dam Carla Bruni finns också med.
Inte oväntat svävar Serge Gainsbourgs gubbsjuka ande över Filles Fragiles. Holländska Liesbeth List gör en version av hans “L'anamour” som låter exakt som originalet, och skådespelerskan Virginie Ledoyen sjunger duett med Leonard Cohens son Adam i “Happiness”, där stråktemat är stulet direkt från Gainsbourgs “Bonnie and Clyde”.
Och Frankrike vore inte Frankrike om man kunde ta sig igenom en samling på tjugo låtar utan att ordet “Lolita” nämndes minst en gång. Här är det den Sheffieldbaserade franska lounge-electronica-duon The Lovers som i “Rêverie de Lolita” nickar åt Nabokov. À Loulia gör en suggestiv elektropopversion av gamle Taxi Girl-sångaren Daniel Darcs “La pluie qui tombe”. Och självfallet finns Gainsbourgs arvtagare Benjamin Biolay, fransk chansons nye gudfader, representerad. Leine sjunger hans “La pénombre des Pays-Bas” i akustisk bossanova-tappning och Biolays syster Coralie Clément framför “So Long Babylone”, givetvis i baktakt.
Finns det inga bottennapp då? Ingen som trampat rejält i musetteklaveret? Egentligen inte. Kvaliteten är lika hög som Vanessa Paradis svansföring och betydligt jämnare än hennes tänder.