(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Crunchy Frog / Playground, betyg: 8]
Det tecknade omslaget till Beta Satans debutalbum föreställer en blondin som trattmatar en brunett med bira i en My Little Pony-liknande omgivning. Rätt kul faktiskt och det här danska bandets musik är inte heller tokig. Det handlar om hård men ofta svängig och ibland lite experimentell alternativrock där samtliga låtar inte lyckliggör mig fullständigt, men där en stor del av det lätt kaotiska och röjiga materialet fungerar jäkligt bra. Är man inte på humör för den här sortens musik känns den säkert ansträngande att lyssna till, men jag gillar bandets galenskap, energi och vildsinta utbrott. Beta Satan har kul idéer som exponeras i märkliga och provokativa texter och låtar som “666”, “Rave Kenneth” och “Party on the death star”, låtar där simpla melodier och ett ihärdigt groove förmedlar smittande energi och väcker lyssnaren ur sin vardagliga slummer. Bandet, vars medlemmar kommer ifrån grupper som Tiger Tunes och I Am Bones, framför sin musik med nästan industriell punkighet utan att lira i 180 och att jämföra dem med andra band är rätt svårt. Men om ni slänger ner Beastie Boys när de ger järnet, Beck, B-52:s, valfritt punkband och syntrockiga Fad Gadget i en köttkvarn tillsammans med några tunga gitarrer och popmelodier så borde ni få ihop en platta som åtminstone påminner om Beta Satans tokerier. Albumet tappar i intensitet och överraskningsförmåga mot slutet, men merparten av låtarna håller och då är det skitbra. Lyssna och avgör själva.