Conor Oberst – Conor Oberst

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Wichita / Bonnier Amigo, betyg: 6]

Med inledande “Cape canaveral” ger mig frontmannen från Bright Eyes, Conor Oberst, en påtaglig association till Cat Stevens. Sedan blir det rockigare tongångar i “Sausalito” med hjälp av kompgruppen The Mystic Valley Band som står för all musik utom Obersts egen gitarr och sång. I “Get-well-Cards” återvänder herrarna till den lugnare singersongwriterpopen och därefter fortsätter det självbetitlade albumet, tillika Obersts första soloplatta på tretton år, att variera mellan dessa genres och det funkar riktigt bra. En del låtar som countryrockiga “I don´t want to die (in the hospital)” och “Danny Callahan” satte sig redan på första lyssningen, medan andra melodier och texter växer sig starkare med lyssningarna. Den platta som jag vid första spelningen var beredd att lägga på hyllan med ett “okay, det här var ju småtrevligt”, känns nu som en tillgång i samlingen. Med det inte sagt att samtliga tolv spår är några höjdare, men det finns ett gäng riktigt fina låtar här som säkert kan tilltala fler än mig. Bortsett från en del piano och orgel är det mestadels gitarrer som dominerar ljudbilden och texterna känns som små noveller. Conor Obersts röst är varm och förtrolig och för er som gillar musik i stil med nämnda Cat Stevens, men också tidiga plattor med Elton John, Elliot Murphy och Al Stewart finns det anledning att kolla denna CD.