Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[singel, Kompakt, betyg: 7]
Sam Taylor-Wood är en engelsk konstnär och designer som tidigare bland annat formgivit scenografin och de visuella effekterna i föreställningen Somewhere, som Pet Shop Boys satte upp på Savoy Theatre i London 1997. Den minnesgode PSB-nörden känner igen hennes namn från Chris och Neils cover på gamle snuskfarbrorn Serge Gainsbourgs “Je t'aime … moi non plus”.
På omslagsbilden till “I'm in Love with a German Film Star” – för övrigt en cover på The Passions hit från 1981 – poserar Taylor-Wood i hög hatt och frack i en tydlig anspelning på filmdivan Marlene Dietrich. Soundet är samma dämpade mogen-hi-nrg som Neil och Chris gjorde på Behaviour. Sången låter kusligt lik Neil Tennant. Jag frågar mig om Sam hade hans demo i hörlurarna medan hon sjöng eller om det ligger något mer avancerat studiofuffens bakom.
PSB Symphonic mix är den vanliga förlängda standardversionen som gossarna alltid gör. Den tillför ingenting och ska inte heller göra det. Men den ska alltid finnas med. Instrumentalversionen av densamma känns däremot enbart överflödig. Mark Reeders Stuck in the 80's mix låter mer som Pet Shop Boys än de gör själva. Gui Borattos mix är betydligt mer modern och upphottad.
Nu är frågan om just du behöver köpa den här skivan. Rannsaka ditt samvete. Äger du Chris Heaths PSB-bok Literally i sönderläst pocket? Tycker du att det är skandal att demolåten “Bubadubadum” inte har givits ut officiellt än? Har du någon gång riskerat att dra axeln ur led genom att på fyllan under en förfest tillsammans med ett par kompisar försöka kopiera Chris Lowes formationsdans med två streetdansare i videon till “How Can You Expect To Be Taken Seriously”? Då behöver du den här singeln också. Annars kan du mycket väl leva ett normalt liv även utan den.
