(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Heptown Records / Sound Pollution, betyg: 8]
Ibland behövs det bara svängig och fläskig garagerock för att ölen ska smaka bättre, utekvällen bli roligare och hemmakvällen mer intensiv och energisk. C.A.P.S med sin läckra orgel, rakt-på-sak-sång och svängiga låtar gör mig på riktigt gott humör. Jag vaknar till efter en kämpig dag, fylls av ny energi, gungar, dansar, svingar bägaren högre och känner hur blodet rusar snabbare genom ådrorna. Det är så rock n roll ska kännas och det här danska bandet har vad som krävs för att förmedla känslan. Låtar som “Gimme love”, “Highway demon” och What ya gonna do” känns klassiska, som om valfritt rhythm and blues-baserat british invasion-band från 60-talet råkat hamna på punkklubb 2008 och gett sig fan på att haket ska implodera innan spelningen är över. I “Six pack” möter killarna (som har ett förflutet i The Burnouts, Hot Rod Moses, Bunch Of Bitches och Bug Rocket) AC/DC och kan du sitta still till “Give me a woman, give me a man” är du förmodligen död. Resten av resan får man väl säga är lite skumpig rent låtmässigt, men det blir aldrig dåligt. Vissa låtar är bara så mycket bättre än de bra och det är starkt jobbat med tanke på att den här rock n roll-dynamiten exploderar i hela tolv spår på CD:n. Det finns en rå intensitet i C.A.P.S (förkortning för Crusaders And Protectors Of Sin) musik som jag gillar väldigt mycket. Den är oförställd, rakt på sak, rivig och rebellisk utan att någonsin missa målet, en dansk missil.