(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Enviken Records/ Kallinge Records, betyg: 6]
Boppin´ Steve och undertecknad har en sak gemensamt: vi är båda stora fans av rock n roll- och country-legenden Jerry Lee Lewis. Är man uppvuxen med rock n roll a´ la 50-tal är det lite svårt att vara annat. The Legacy är Boppin´ Steves hyllningsplatta till the Killer och skivan innehåller både mannens hits (“Bonnie bee”, “Crazy arms”, “Great balls of fire”, “Lewis boogie”, “Whole lotta shaking goin´on”, “I´m on fire” med fler) samt låtar andra skrivit och gjort kända, men som Jerry Lee själv tolkat på sitt ytterst personliga vis (“Wild one”, “Save the last dance for me”, “Little Queenie”, “You win again” och “I´m ready” etc). Boppin´ Steve lirar piano förträffligt med tung boogie i botten, ofta påminner hans sånginsatser om Jerry Lees röst och The Playtones komp sitter fint från start till mål. The Legacy fungerar alltså utmärkt för vad skivan är tänkt att vara och jag betvivlar inte att varenda låt är en äkta kärlekshandling. Ändå kommer jag inte ifrån det meningslösa med att ge ut den här musiken. Vi som diggar Jerry Lee har ju redan alla låtar med honom – ofta i en massa olika versioner dessutom – och vill jag höra Jerry Lee så lyssnar jag till originalet, för ingen gör ändå hans musik bättre än ikonen själv. Samtidigt har jag stor respekt för Boppin´ Steve som ger ut en sån här CD och jag är övertygad om att han är grym live, men The Legacy tillför ingenting väsentligt, trots att det svänger bra som fan om resultatet.