(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Crunchy Frog/ Playground, betyg: 8]
Trion 18th Dye gav ut fyra album, varav en samling, under 90-talet och deltog som enda danska band på tre stycken BBC Peel-sessions. Deras låtar hamnade på engelska indielistan och CMJ-listan i Staterna, gruppen turnerade med Stereolab och Yo la Tengo. Trots framgångarna lade trion ner för att återuppstå som liveband 2005. Med Amorine Queen är 18th Dye tillbaka även på skiva och jag uppskattar resultatet. Det är en drömsk, viskande rockmusik som först låter väldigt enkel och simpel, men där saker under ytan dyker upp likt spöken ju mer man lyssnar. Jag kommer att tänka på såväl Maps som The Jesus And Mary Chain. En del låtar som “Text is my killer”, “Song for Helen” och läckra “Is” är hårdare och har ett primitivt, attackerande riff som sätter sig direkt, men jag går även igång på sexigt svängiga “Backdoor” som tyskdanska Heike Rädeker sjunger lead på. Rent allmänt känns det dock lite meningslöst att välja ut favoritspår då samtliga låtar, med ett par undantag, har sin charm och tjusning. Musiken är ofta suggestiv, intensiv och repetitiv, vilket gör att den är svår att värja sig mot. Å andra sidan: varför skulle man vilja det? Jag skulle hellre se bandet live, men så länge det inte går för sig är det bara att öka volymen på stereon och gunga med. 18th Dye kommer att spelas mycket här hemma i höst och sedan ska de äldre plattorna hittas.