Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)
[album, SPV / Border, betyg: 6]
Klaus Schulze och Lisa Gerrard. En klurig elektronikguru och en gudabenådad sångerska. Två legendariska artister som har gjort djupa avtryck i musikhistorien.
Det är med skyhöga förväntningar jag laddar in deras samarbete, Farscape, i cd-spelaren. Dessa infrias emellertid inte riktigt. Missförstå mig inte nu. Farscape är en helt okej skiva. Till och med en ganska bra skiva. Men kanske hade man hoppas på lite mer av en sådan drömduo?
När jag lyssnar på den drygt två timmar långa dubbeln kommer jag med jämna mellanrum att tänka på Real Madrid. Inte för att musiken låter spansk eller innehåller fotbollsrefränger, utan för att den ger samma känsla av oförlöst genialitet. Drömlaget med Roberto Carlos, Luis Figo, Zinedine Zidane, Ronaldo och David Beckham förvånade världen genom att “bara” spela bra fotboll, istället för den fantastiska fotboll som laguppställningen gav förhoppningar om.
Kanske är det så att stora stjärnor tar ut varandra? Klaus Schulze och Lisa Gerrard lyckas i alla fall inte riktigt hitta varandra. Klaus synthmattor är suggestiva och sköna. Och Lisas stämma är, som alltid, vacker och dramatisk. Båda sköter sina uppgifter oklanderligt, men på något underligt sätt är de inte hundraprocentigt i fas. Duons otroliga potential lyser igenom här och var, som i inledande “Liquid Coincidence 1” och den nästan smärtsamt vackra “Liquid Coincidence 6”, men med tanke på dubbelns väldiga längd sker det aningen för sällan för att något toppbetyg ska bli aktuellt. Farscape går istället till historien som snygg, sympatisk och inte sällan lätt hypnotisk bakgrundsmusik.
Om du vill ha en lite större utmaning rekommenderas istället Klaus Schulzes Timewind, Lisa Gerrards Duality eller Dead Can Dances Aion.
