The People – The People

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Demo, betyg: 8]

Har inte The People från Sundbyberg lyssnat en del på The Stooges och annan tung, tidig, skitig hård rock, psykedelia och bluesrock från det tidiga 70-talet så… lär de ha upptäckt musiken via stoner- och retroband i efterhand. Men jag hoppas att de funnit sina influenser hos originalen, trots att resultatet är detsamma. Hur som helst låter den här kvartetten förbannat mycket 70-tal och de låter förbaskat bra. The People är progressiva i den mening att de blandar in oväntade partier i låtarna, de improviserar hej vilt, vågar lira lika rått och hårt som de sedan vågar tona ner och bli mjuka och melodiösa, för att sedan panga på med tung boogie, hård rock eller Beatles-pop (“Gone away”), beroende på vad som faller dem in. Kort sagt: The People ägnar sig åt samma vansinniga och charmiga mix av genres och infall som banden gjorde i slutet av 60- och början av 70-talet. Men inte ser dessa herrar ut som några tunnhåriga femtiotaggare med ölkaggar för det. Tvärtom, verkar Ron Aiden, Jimmy Humanity, Judas Retro och Bugsy Seabass vara tämligen unga. (Märkligt för övrigt att bandet har ett så intetsägande namn som The People medan artistnamnen är så fantasifulla.) Den här demon innehåller sex låtar som avverkas på tjugofem minuter och produktionen låter bättre än många “riktiga” plattor, så ge The People ett skivkontrakt! Halva jobbet är ju redan gjort så det är bara att plussa på några låtar till så är en utmärkt fullängdare klar.