Guana – Role Model

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Ein Mangfaldig Kar, betyg: 6]

Göteborgsbandet Guana har lagt punkrocken på hyllan tillsammans med gruppnamnet Guanabana Pineapple, vilket i mitt tycke var två absolut lyckade val. Bandet har låtit sig influeras av grupper som Hellacopters, Gluecifer och Danko Jones, de har fått debutplattan mastrad av Henryk Lipp på Music a Matic, men tyvärr har Guana producerat sin debut själva tillsammans med E.M.K. Jag skriver “tyvärr” därför att plattan saknar den dynamik och tryck som bandets musik skulle behöva för att nå fram ordentligt. Soundet känns instängt och aningen för tunt för sitt eget bästa. Fördelen med att lira skitig garagerock är dock att musiken, om den är bra, brukar överleva trots halvdana produktioner. Och Guana har en del schyssta rockrökare att leverera på Role Model. Däremot har de inget nytt att komma med, men det ligger i sakens (och förebildernas) natur. Man kan spåra den här musiken tillbaks till Rolling Stones om man vill, till 60-talets garageband, till Chuck Berry, New York Dolls och pubrockbanden. Det handlar om att röja och ha kul. Det handlar om att posera med elgitarrer och dricka bärs direkt ur flaskhalsen. Det handlar om att leverera nio låtar på under trettio minuter. Det handlar kort sagt om rock n roll i nygammal kostym, att avlossa bra låtar som “Hopelessly in love”, “Role model”, “Punkrock comedy” och “TV girl”. Så enkelt är det.