(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Skint Records / Playground, betyg: 5]
DJ Damian Harris, alias Midfield General, gör ett slags typiskt brittisk allmän-electro som jag inte alls begriper mig på. General Disarray är inte intressant nog att sitta och lyssna på i hörlurar hemma på kammaren, men de flesta av låtarna är absolut inte dansmusik heller. För mig känns det som att Harris helt enkelt har slängt ihop lite grejer som lät fräcka och tuffa. Ett av hans favoritgrepp är att lägga en talad sekvens – en historia, ett telefonsvararmeddelande eller en kvasi-rap av Noel Fielding – ovanpå ett småputtrigt beat. Men när jag har hört dem en gång är de inte så spännande längre. Och den tokige holländske fotbollskommentatorn som skriker hysteriskt om Dennis Bergkamp är tröttsam redan första gången.
Som mittfältsgeneral påminner Harris mer om en engelsk grovjobbare som Nicky Butt än en italiensk strateg som Andrea Pirlo eller en tysk dynamo som Michael Ballack. Han ser varken ytorna eller skottlägena, utan springer mest runt på måfå. Det går åt en massa energi, men han får inte ut mycket av sitt spel.