Gillmore – Rigor Mortis Of Souls

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[ep, Egen, betyg: 5]

På bandets hemsida står att läsa följande: “Gillmore’s music feels like you're masturbating while the shit’s being kicked out of you”. Jag vet inte om det ska uppfattas som positivt eller negativt? I vilket fall som helst har jag lyssnat på EP:n några gånger och jag har väldigt svårt att associera dessa finnars musicerande till vare sig masturbation eller magsparkar. I mina öron låter Gillmore helt enkelt som ett melodiskt metalband, varken mer eller mindre. Plattan är inte dålig, men heller inget mästerverk. Texterna varken imponerar eller får mig att kräkas. Å andra sidan är det inte ofta metal-texter säger mig något över huvud taget. Undantagen är lätträknade. Fem låtar avlöser varandra på Rigor Mortis Of Souls och samtliga tar cirka tjugo minuter att lyssna igenom. Micki Ottinen sjunger rent, men ändrar röstläge och tar i extra när det krävs, så sången är helt okay och rent tekniskt är det inget större fel på musiken heller. Tunga gitarriff samsas med en del keyboards, kortare gitarrsolon och körer. Låtarna går mest i midtempo. Musiken är inte alls nyskapande, men den fungerar, trots att flera av låtarna känns väl anonyma och konventionella. Men jag gillar titellåten och övriga spår är hyggliga. Ska Gillmore slå igenom i större skala krävs det mer av dem än så här, men som egenproducerad debutplatta är det här en start lika god som någon.