Miss 45 – Steals The Show

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, No Talent Records, betyg: 6]

Miss 45 gör på Steals The Show vad Miss 45 gjorde på sin självbetitlade MCD från 2006: New York Dolls-influerad rock n roll och glammig punkpop. Ingenting på Steals The Show är nyskapande. Alla riff har gjorts förut av killar som Johnny Thunders och Syl Sylvain, detsamma med de ylande bakgrundskörerna. Och påminner inte låtarna om Dolls så påminner de om Hanoi Rocks eller något melodiöst punkrockband från 77-vågen. Med andra ord vore det enkelt att såga Miss 45 som ännu ett retroband utan egna idéer, men jag inbillar mig att det ligger en jävla massa kärlek bakom den här musiken. Dessutom är det charmigt som fan. Så resultatet av mina genomlyssningar är att jag gillar Miss 45:s nya CD. Den får mig på gott humör, gör mig glad, får mig att vilja dricka pilsner, gå ut och festa och ha kul. Jag kan inte se något fel i det. Sångaren Deck Fransisco kan periodvis låta rätt illa och ostabil, speciellt i en lugnare låt som “I need some quick-glue (to mend my broken heart)”, men i uptempolåtarna funkar det bättre och som tur är dominerar dessa. Å andra sidan, det här är inte gjort för Musikakademins professorer, så who gives a fuck? Så länge Miss 45 kan skriva låtar som “Meet me at the nightclub”, “Weekend girl” och “Just a joke” är jag nöjd. Men för att nå nästa nivå skulle det inte skada med en sånglektion eller två. Till dess partar vi vidare till den här stulna showen och tömmer några bira till. Det är vad den är skapad för.