(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)
[album, National / Bonnier Amigo, betyg: 8]
Alice in Videoland har alltid haft en speciell betydelse för mig. Deras absolut första spelning var i min hemstad, Örebro, en kall dag i början av 2003. Spelningen var på en klubb som normalt sett inriktade sig på r’n’b, vilket blev helt malplacerat. Vi var 2-3 personer som gillade det vi hörde, alla andra stod mer eller mindre med ryggen till. Den kvällen slutade i den lilla bandlogen och efter det var jag fast. Jag inväntade debutskivan Maiden Voyage med stor spänning och den blev sedan mitt soundtrack till det året. När Outrageous anlände 2005 så kände jag inte samma eufori som tidigare, även om skivan innehöll flertalet helt fantastiska låtar. “Radio Song” är till exempel deras bästa låt, fram tills nu.
Med She’s A Machine går AiV tillbaka till grunden. Åtta låtar på 27 minuter är vad vi bjuds på. Det är inte tal om någon utfyllnad här inte. Samtliga spår är bra och Torils röst gör mig lika knäsvag nu som den gjorde den där mörka vinterdagen för fem år sedan. Titellåten “She’s A Machine” är blytung, duetten med Maja Ivarsson från The Sounds är helt fantastisk och “Numb” fyller dansgolv enklare än IFK drar hemmapublik på Ullevi.
Alice in Videoland har gjort det igen. De har gjort ett nytt soundtrack till mitt liv och det är ånyo under en sommar. Åtta låtar har aldrig passerat så snabbt och effektivt.