Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Indie Recordings, betyg: 8]
I en norsk skymningsvärld blandar Trinacria doom metal med döds, noise och industri. Det är mörkt och svart naturligtvis, men aldrig enformigt som dessa genrer lätt blir var för sig. Travel Now Journey Infinitely innehåller sex låtar, eller “parts” som bandet föredrar att kalla sina alster. Det är “Part 1: Turn-away”, “Part II: The silence” och så vidare. Grutle Kjellson growlar övergivet från sin grotta och Maja S. K. Ratkje sjunger vackert eller skriker hysteriskt som en påtänd Yoko Ono i dödsskuggans dal. I titelspåret som avslutar albumet uppnås en vokal effekt som är riktigt dramatisk och övertygande. Där lyckas bandet förena mörker med skönhet, ångest och sorg på ett utmärkt sätt. Redan i första spåret har dock Trinacria lyckats sätta stämningen med en repetitiv rytm och gitarrfigur, samt ljud som påminner mig om skräckfilmsmonster i full färd med att käka kadaver. Norrmännen är bra på att genomsyra sin musik med en läskig, lätt obestämbar atmosfär som kryper in under huden på lyssnaren och biter sig fast där. Många grupper vrålar och härjar allt de kan för att uppnå den här effekten, men i deras fall blir den bara den motsatta. Hos Trinacria känns skräcken, eller oron som kanske är ett bättre ord, istället psykologisk och närmast naturlig, vilket gör att den når fram på ett helt annat sätt. Travel Now Journey Infinitely är en udda, mycket fascinerande skapelse.
