Celluloide – Naphtaline LP

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

[album, BOREDOMproduct, betyg: 6]

Naftalin används till malkulor, och malkulor håller skadekrypen på avstånd från gamla fina textilier. Så varför då inte kalla en coverplatta där gamla fina låtar hålls vid liv för just naftalin? Ungefär så har Celluloide resonerat, och varför inte.

“Naphtaline EP” kom redan 2003 och innehöll sex rätt intressanta covers på spår från bland annat Lush, Dead Can Dance och The Cure. EP var gratis att ladda ner från gruppens hemsida och jag sedan dess plågat många vänner och bekanta med Celluloides tolkning av Sister Of Mercys “Alice”.

Nu har den franska trion lagt till ytterligare sju spår och “Naphtaline” har blivit en LP. Fast på CD. Några av de nya låtarna har tidigare dykt upp i olika sammanhang medan andra är helt nya. Och trots att det gått fyra år mellan de nyaste och äldsta låtarna så låter plattan helgjuten. Man kan ofta höra influenserna från originalspåren, samtidigt som alltihop låter oerhört mycket Celluloide. Deras sound är minst sagt grundmurat.

Man kan tycka en hel del om coverskivor. Personligen gillar jag covers, i synnerhet om det handlar om artister jag gillar som gör låtar av andra artister jag gillar. Inte mycket objektivitet där inte, men ibland är det skönt att bara stänga av det kritiska sinnet och bara få njuta av favoriter i nya tappningar. På “Naphtaline LP” är jag särskilt nöjd med Camouflages mästerliga “Love Is A Shield” och sorgligt underskattade Trisome 21’s “Logical Animals”. Mest överraskande är nog versionen på Depeche Modes “Somebody” som drivs fram ovanpå beatet till “Photographic”. Varför inte? Det känns extremt bakvänt, men ibland är det bara att tacka för lite knäppighet som håller en alert.

“Naphtaline LP” är handlar egentligen bara om återvinning, men det är ju helt rätt numera, och jag har inte så stora problem med att låta mig underhållas av gamla örhängen.