Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, V2/ Bonnier Amigo, betyg: 4]
Det här brittiska bandet inleder sitt fjärde album med viss glöd i “Break the glass” och för ett ögonblick tror jag att det ska leda till en fortsatt rockig platta, men löftet infrias aldrig. Istället blir det en rätt tradig vandring i det emo-rockträsk som brett ut sig alltför mycket sedan 90-talet. Även om en melodi som den i “Boy” är småtrevlig så känns den ändå som ett smaklöst tuggummi, beroende på det fantasilösa sätt som den rent musikaliskt framförs på.
Jag ska inte påstå att Quick The Word, Sharp The Action är en helt värdelös platta, men man har hört det förut och låtarna säger mig inte mycket. Det låter som att Hundred Reasons medvetet försökt att skapa arenarock. Den är lagom ösig för att den stora massan ska kunna hoppa omkring och lagom ofarlig, så att ingen ska ta illa upp eller stoppa sina barn från att besöka gruppens konserter. Musiken griper helt enkelt aldrig tag, den förmedlar inga specifika känslor och även om det är rockmusik så rockar den inte särskilt mycket. Intressant blir skivan inte igen förrän i sjunde spåret “The shredder”, men den låten gör man inget av och sedan är vi återigen tillbaka till den melodiösa rocken. Det här bandet säljer tydligen stora kvantiteter i England. Det säger egentligen mer om landets halvdana utbud på senare tid, än om Hundred Reasons eventuella färdigheter.
