(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, National, betyg: 6]
I slutet av 2006 dök det upp ett yrväder från Borlänge som spelade stompiga umpa bumpa-piano-låtar. Miss Li, eller Linda Carlsson som hon heter, stökade runt i Tom Waits-land med tvåtaktiga kabaré-visor och charmade mig med sin glöd, sin livfullhet och sitt udda uttryck.
Elva månader senare släpper hon sitt tredje (!) album och kanske har hon varit lite för snabb med att få ut skivorna. Rent kvalitetsmässigt är klassen jämn och hög, men man börjar kunna hennes grej nu. De tre plattorna har låtit exakt likadant och lite variation skulle inte skada. Jag börjar också tröttna på hennes tillgjorda röst och framförallt hennes usla texter. En fjärde platta om några månader som låter likadant vore vansinnigt.
Om Miss Li bara anstränger sig lite känns det som att hon har mycket större saker inom sig.