(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Tobias Pettersson)
[album, Zip Records, betyg: 3]
Tittar på Birgits tredje album och har ingen aning om vad jag kan förvänta mig att höra på skivan. Birgit är holländska och mina erfarenheter av holländsk musik är ytterst begränsad. Samtidigt betonas att hon är kvartskinesiska och influerad av den kulturen och mina erfarenheter av kinesisk musik är ja, i princip obefintliga.
Digipak-konvolutet ger heller inga ledtrådar. På omslaget ser hon ut som Jill Johnson med lätt asiatiska drag. Vecklar man upp fodralet kommer först en bild som kunde ha varit tagen från schamporeklam och därefter poserar hon i strumpebandshållare som en pinuppa från 50-talet.
Inget av detta stämmer. Förutom några krystat inslängda andningsövningar finns inget kinesiskt. Inte heller spelar hon countrypop eller rockabilly från 50-talet. Snarare kan hennes musik kategoriseras som ytterst traditionell radiovänlig mainstreamrock av tråkigaste sort. Ibland långsamt och smörigt, ibland rockigt med elgitarrer. Dock alltid identitetslöst.