Interpol – Our Love To Admire

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Capitol Records/EMI, betyg: 7]

Interpol har lagt sig till med en mer bombastisk ljudbild än tidigare, troligtvis till nackdel för de fans som hängivet älskar bandets två tidigare album. Själv uppskattar jag det nya soundet med sina stråk- och pianoförsedda låtar som ger tyngd åt melodierna och lyfter fram skönheten i musiken. Paul Banks sångröst närmar sig här Brett Andersons och ibland kommer den mig även att tänka på Tom Verlaines, om man bortser från hans nervighet. Annars brukar Banks mest liknas vid Ian Curtis, men så mycket av den mannen finner inte jag här.
New York-bandet bygger vidare på sina vemodiga stämningar och nu när hösten står för dörren har den här plattan en naturlig plats i CD-spelaren. Jag vill absolut inte gå så långt att jag utnämner Our Love To Admire till något mästerverk, men plattan har tveklöst sina poänger, trots att inte samtliga spår håller fullvärdig klass. Uppskattningsvis är i alla fall en tredjedel av låtarna riktiga pärlor och det känns helt okay.
Faktum är att jag vid första lyssningen inte alls var särskilt imponerad, men det här albumet har en förmåga att växa, åtminstone till en viss punkt. Så i det stora hela är detta ett lyckat, moget och vuxet släpp som står pall för en massa genomlyssningar, men som också fungerar utmärkt som bakgrundsmusik till ens känslor. Interpol kommer att spelas mycket i höst.