Arvikafestivalen 2007 – Fredag

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Jonaz Björk)

Under fredagen vandrade väder och konsertupplevelser åt skilda håll. Medan sol sken och bjöd på en härlig värmländsk sommardag höll programmet en betydligt lägre profil. Ändå började och avslutades min dag på bästa vis.

Fredagens tema var helt klart rock, till stor del med västkustprofil. Band som exempelvis Nine, Lillasyster och Dark Tranquility satte prägel på denna rock’n’roll dag som toppades med en exklusiv spelning av In Flames. Men jag valde bort dessa tillställningar till förmån för mer elektroniska upplevelser.

Inne i Orion, där aktiviteten på dansgolvet vanligtvis får vilket aerobicpass som helst att framstå som försiktig sjukgymnastik, uppträdde två av senaste årets nya stjärnskott; Familjen och Juvelen. Artistnamnen låter som två boktitlar i någon kriminalserie, men det mest kriminella i samband med dessa konserter var temperaturen inne i Orion.

Familjen kom igång efter en lite knackig start som kan ha orsakats av brist på rutin eller bara lite scennerver. I vilket fall älskade publiken den knarrigt sprakande skånska electropopen. Och även Juvelen som gick på scen därefter togs emot av en överentusiastisk publik. Både Familjen och Juvelen var oerhört proffsiga med stark publikkontakt, men om någon vinnare skall utses så blir det Juvelen som i det närmaste knarkade publikens respons.

Inne på Lyran gick tyska Frozen Plasma upp på scen och brände av den ena dansgolvsrökaren efter den andra. Dessvärre gör sig inte klubbmusik helt bra en solig eftermiddag, men det var ändå ett stabilt uppträdande.

Stabila uppträdanden stod även dragplåstren Marit Bergman och Melody Club för. Även om inte jag personligen går bärsärk på grund av dessa artister går deras popularitet inte att ta miste på. Särskilt inte bland de kvinnliga besökarna som har den ena som förebild och de andra som idoler.

I Apollotältet var det feststämning med Cure-influerad pop när Shout Out Louds betade av ett urval av sina låtar. Gruppen har vid det här laget hunnit sno ihop tillräckligt mycket bra material för att hålla tältet fullt under hela spelningen.

Fullt med folk och fullt ös var det också senare när Hocico la in överväxeln och körde dansant ebm i 140 knyck. Så här långt kändes spelningen som den som alstrat mest energi och svett på festivalen.

På Andromeda hade man monterat ner bänkarna som igår fylldes av stillsam publik som njöt finstämd musik. Idag gick det betydligt ruffigare till i lokalen. Speciellt när I Am X äntrade scen. I Am X nya platta har fått mycket gott mottagande, och det fanns en hel del förväntningar på uppträdandet. Vilket inte minst märktes när ett flertal av de artister som uppträtt på fredagen och som skall uppträda på lördagen återfanns i publiken.

Till motsats från de flesta av mina kollegor var inte jag särskilt imponerad av I Am X senaste platta, och mina förväntningar var därför svala. Men när Chris Corner äntrade scen och med Iggy Pop-frenesi och en hel del intressanta projektioner i bakgrunden spelade upp sina alster imponerades även jag. Det kändes också som att musiken passade betydligt bättre live än på skiva, och även här blir det väl att plocka fram skivan hemma och ge den en ny chans.

En av de artister jag sedan länge mest sett fram mot att se på festivalen var Detektivbyrån. Och det var jag tydligen inte ensam om. Naiv som jag är gick jag glad i hågen till Lyran lagom till att konserten skulle börja i tron om att lätt få en bra plats. Men någon bra plats blev det inte. Trots att klockan bara var fyra på eftermiddagen var Lyran fullpackad. Och det var minst lika många människor utanför som inte fick plats.

De som var utanför satt och diggade i godan ro medan det inne under tak närmast liknade en tryckkokare. Publiken klappade i takt och trallade med (hur gör man annars allsång till instrumental musik?) till trions udda och skönt märkliga speldoseromantiska sagopop och fullständigt älskade killarna på scen, som verkade uppriktigt förvånade över mottagandet. När framförandet var över stampades det fram ett extra nummer, och frågan är om inte det stampet gav utslag på Richterskalan. Jag har en känsla av att Detektivbyråns spelning på Arvika 2007 kommer att bli en framtida “jag var där”-historia.

Övrig underhållning för oss som inte är hårdrockare, var under fredagen bland annat afrikanska trummor som bäddade in chill out-området i suggestiva rytmer. Ett annat intressant inslag var Scotty The Blue Bunny som höll hov vid Jamobilen. Ett passande namn till en amerikansk kaninman i skyhöga platåskor och blå spandex. Förutom att bjuda på lite striptease och trolleri käftade han befriande med publiken och fick till och med en kille att visa vad han hade under kilten. Och svaret blev – ingenting! I klädväg alltså.

Tack vare det fina vädret blev fredagen en lugn och stillsam festivaldag där möjligheterna att bara strosa runt var stora. Samtidigt var det nog för många en välkommen återhämtningsdag för gårdagens partyentusiaster, och uppladdning inför avslutningen på lördag.