Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)
[album, Megahype, betyg: 8]
Det är roliga tider att recensera skivor. Efter Erasures fantastiska nya skiva och The Young Gods senaste mästerverk så slår jag på stort återigen.
Rupesh Cartel är Daniel och Viktor från Nyköping. Jag upptäckte dem i samband med deras debutskiva Mainland som anlände 2005 och då framförallt med den suveräna “Death With Soft Names”. Hela den skivan höll en gedigen kvalitet även om jag inte direkt togs med storm. Men en dag helt plötsligt så anlände deras nya skiva med posten och detta var väldigt mycket mer än vad jag kunde förvänta mig.
Deras andra skiva, med det fantastiska namnet The Disco And The What Not, är i flera fall en uppenbarelse. Det är enkelt att sprida ut superlativ när det låter såhär otroligt bra.
Viktors svala, smått kaxiga röst styr musiken framåt och står samtidigt stabilt på den oerhört snygga produktionen. Musiken är gjord med finess, skaparglädje och en underbar kylig naivitet som påminner mig om en blandning av modern electrohouse, klassiskt skolad syntpop och en ljummen elektronisk sfär som hela tiden lurkar i bakgrunden.
Det är svårt att inte bli kär redan i inledningen av The Disco And The What Not. Titellåten kastar mig direkt ut på techhousegolven och skivan har så pass många intressanta lager av rytmik och bubblande syntljud att det aldrig blir tråkigt. “About Denial” är den mest svängiga syntlåten i år. “Comes The Hour Comes The Man” är så underskön med vackra harmoniska melodier och behaglig atmosfär.
Jag tycker verkligen att denna skiva är värd varenda krona. Och passa på så länge den finns limiterad. Bonusskivan innehåller 7 spår, bl.a. en vansinnigt bra clubremix på “About Denial”.
Rupesh Cartel är inte årets nykomling, men likväl årets svenska artist.
