The Young Gods – Super Ready / Fragmenté

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)

[album, Ipecac Records, betyg: 9]

Glädje kan komma i olika storlekar, ibland väntat och ibland oväntat. Högst oväntat var detta.
När The Young Gods häromåret släppte Music For Artificial Clouds, en skiva som enbart bestod av ambienta elektroniska ljudlandskap i sann Biosphere-anda, trodde jag att sagan om The Young Gods led mot sitt slut, men efter den suveräna spelningen på Arvikafestivalen 2006 så insåg jag att kraften finns kvar, nu mer än tidigare.
Precis när jag började undra om de ska släppa något nytt som påminner om hur de än gång lät så dyker Super Ready / Fragmenté ner i brevlådan.
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta, men The Young Gods 2007 är bättre än någonsin. Detta är mer skränigt, lite mer rock än vanligtvis men framförallt mer känsla än på många år och det trots att de aldrig varit dåliga eller ens i närheten av mediokra.
Samplingarna är fler än någonsin tidigare. Trummorna är så sjukt täta och vackra att jag går omkring och lufttrummar i lägenheten och överallt på stan, med lurarna hårt ipluggade i öronen.

Franz röst låter bättre än vad den gjort de senaste 20 åren, ett tag undrar jag om han inte har legat i hårdträning, mina tankar far oundvikligen till TV Sky. Låtar som “C’est Quoi C’est