(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Lifeforce Records, betyg: 7]
I år firar Deadlock sitt tioårsjubileum som grupp. Under denna tid har de skapat en ep, ett splitalbum (tillsammans med Six Reasons To Kill) och tre fullängdare, inberäknat nya Wolves. Stuket är ytligt sett det vi vant oss vid via band som Nightwish, Leaves Eyes och Within Temptation, men med vissa framträdande skillnader. Den huvudsakliga – och mest irriterande – är det faktum att Johannes Prem growlar mer och oftare än vad Sabine Wenlger sjunger. Åtminstone är det intrycket jag får, efter att ha lyssnat utan metsticka.
Andra skillnader är att Sabines sång är rätt konventionell och inte så operainfluerad som man vant sig vid hos band som dessa. Dessutom är musiken hårdare, snabbare och mer aggressiv, med ett mycket tyngre sound, än hos flertalet kollegor. Wolves är framförallt ett metalalbum där både melodier och dramatiska partier, samt en del riktigt snygga instrumentalinsatser samsas om utrymmet och gör det tveksamt att baka in bandet i den symfoniska gothmetallens konventionella fåra. Men troligtvis lär Deadlock hamna där ändå. Det är närmast ofrånkomligt i dagsläget när ett band av den här sorten kör med kvinnosång. För min del är plattan aningen för enformig för att hamna riktigt högt upp på den personliga topplistan, men tillräckligt varierad och för att åka in i cd-spelaren med jämna mellanrum framöver.