(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Gustaf Molin)
[album, Virgin / EMI, betyg: 2]
Jag skulle kunna gå så långt och säga att Sandra är den största anledningen efter Roxette att jag gillar och kom in på musik. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort idag om det inte varit för låtar som “Around My Heart”, “We’ll Be Together” och “Heaven Can Wait”.
Det ligger något i hennes röst som alltid får mig att må bra. Även hennes comebackskiva från 2002 hade sina höjdpunkter, men detta är ett totalt haveri.
Nya skivan The Art Of Love har absolut ingenting att komma med. Att det är den första skivan som är gjord helt utan maken Michael Cretus närvaro skyltas det stort med. Men resultatet är könlös pop med absolut ingen känsla för refränger eller stil. Titelspåret blir den enda som går ifrån skivan som en vinnare. Resten är inget som ens Sandra borde vara stolt över att ha i sitt CV.