(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Sony BMG, betyg: 7]
I ett par års tid har Kings Of Leon turnerat med Bob Dylan, Pearl Jam och U2. Bröderna och kusinen med efternamnet Followill, hemmahörandes i Mt, Juliet, Tennessee, USA har på samma tid spelat in sin tredje fullängdare. Det är en märklig skapelse får man tillstå. Sydstatsrock brukar innebära bluesbaserad hårdrock med inslag av country. Eller ren metal. Men Kings Of Leon har utvecklat en personlig stil på nya cd´n. Det tar en stund att ta in deras förehavanden. Enklast att ta till sig är “Black thumbnail” med sitt raka och medryckande sväng. Det är en enkel låt som bygger på upprepningar och för min del funkar den utmärkt. Även “My party” med sina rytmiska excesser är kul, men mycket av det övriga materialet kräver sina lyssningar. För att vara ett 70-talsinfluerat band har Kings Of Leon verkligen gjort något riktigt egensinnigt av influenserna och Calebs sång är av typen som man antingen älskar eller hatar. I en låt som “Ragoo” leker bandet med reggae-rytmer och genomgående känns det som att de här kungarna är ute på en upptäcktsfärd där vad som helst är tillåtet, så länge melodierna finns där och kommersialismens gamar hålls på avstånd. Blir Because Of The Times en stor, kommersiell framgång blir jag förvånad. Däremot lär det här albumet fångas upp av en kvalitetsmedveten publik med faiblesse för det jordnära, udda.