(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Marilyn Records/ Sound Pollution, betyg: 8]
Den här kanadensiska damen med ett mångårigt förflutet i Painting Daises växte upp med countryikoner som Dolly Parton, Johnny Cash och för genren grundläggande legender som Patsy Cline och Hank Williams. Men nej, den typen av country ägnar sig inte Van Zanten åt på denna, sitt första soloalbum. Däremot blandar hon en countryinfluerad singersongwriterstil a´ la Lucinda Williams med bluesig, svängig, cool och avspänd rock som emellanåt påminner om såväl Captain Beefhearts träskblues som Danielle Daxs tidiga stuk. Van Zanten kompar själv sin sång på keyboards, men framförallt på läcker slidegura, och resultatet är i stor utsträckning lysande. Dessutom sjunger hon med en varmt allvarlig röst som får mig att tänka på Anne Murray. Balladerna och de svängiga spåren avlöser varandra, texterna känns personliga och genomarbetade, melodierna fungerar nästan hela tiden och jag måste erkänna mig lätt golvad av det här albumet. Här finns variationer och en snygg produktion, oväntade vändningar som i den indiskt inspirerade “Bannister man” med sin atmosfär av Dr Johns voodoomusik, samt två versioner av extremt medryckande “Take me right back”. Kan man annat än att älska en så sexig låt? Och det finns mer av den varan på Back To Francois, mycket mer. Den här cd´n rekommenderas alla med minsta intresse för americana, hur kanadensisk än Rachelle van Zanten må vara.