A Guy Called Gerald – – Legend besöker Malmö

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Behrang Kianzad)

Gerald Simpson befinner sig i frimurarlogen bland elektroniska konstnärer och driver utvecklingen framåt. Orden är Mats Nileskärs rörande A Guy Called Geralds musikaliska produktion. På lördag gästar han Sverige för första gången på över ett decennium.

I och med den tekniska revolutionen som ger alla och envar med intresse för musik kostnadseffektiva, digitala redskap för musikproduktion så har gränsen mellan artist och publik suddats ut mer och mer. En strid ström av elektronisk musik i dem tusentals undergenrer till huvudstammen techno, house och electro sköljer över musiktidningar och internetbaserade skivaffärer. Men fortfarande stavas kvalitet långsiktighet, något som bevisas av A Guy Called Geralds enastående och kompromisslösa karriär.

Född i Manchester av jamaikanska föräldrar har Gerald verkat sedan debuten 1988 i London och New York och har numera Berlin som permanent bostadsadress. Tillsammans med Graham Massey och Martin Price, som ägde legendariska affären Eastern Block i Manchester, bildade dem gruppen 808 State som nämns i samma anda som Kraftwerk och The Orb. Efter gruppens epokgörande debutalbum Newbuild blev han utmanövrerad av de övriga och gruppen splittrades. Gerald fick dock senare kredit för sina produktioner med gruppen, det först efter att han själv röjt stor uppmärksamhet med sin låt Voodoo Ray från 1988. Dessvärre är den också föremål för ständiga plagiat:

– Nyligen så var det en tjomme som gjorde en remix av Voodoo Ray tillsammans med vokaler från Kelis hitlåt Milkshake. Jag tror på allvar att enda sättet att bli av med plagiaten är att någon hamnar i floden saknandes sina lemmar. Det värsta är att de är inga musikälskare, utan de vill bara tjäna snabba pengar. Som att vänta utanför ett sjukhus och sno någons nyfödda. Det är verkligen kallt.

Hans arbete med 808 State och singeln Voodoo Ray hade förtjänat honom en plats i historieböckerna, men Gerald Simpson anses dessutom vara anfadern till jungle och drum and bass, två elektroniska genrer lika engelska som Earl Grey té. Han har arbetat med David Bowie, Tricky och Herbie Hancock och är albumaktuell med Proto Acid, en kaxig titel som låter ana att Gerald nog anser sig ha ett finger med i spelet när det gäller sagan om acid house. Men vart han befinner sig idag, efter ett halvt sekel av musikskapande?

– Jag har återvänt till mina rötter som är att leva i ockuperade hus och göra fri musik för fria människor. Underjorden har gått underjorden igen och nu kan göra den mer sansade musiken jag inte kunde göra för 20 år sedan. Jag gjorde stenhård jungle och drum & bass för jag var så arg, så arg på Thatcherismen. Ilskan är borta nu, mycket tack vare friden i Berlin, där jag fått tid att tänka, berättar Gerald.

Hans tid i Berlin kännetecknas också av en övergång till digital musikproduktion som gett honom möjligheten att slippa undan flera tunga kilo analog synt. Musiken i Proto Acid, men också i albumet To all things what they need från 2005, kännetecknas av en lager-på-lager, nästan målande ljudlandskap, där rytmer vävs in i och byggs ovan på varandra på ett organiskt sätt som låter såväl lyssnaren som musiken andas. Att män i yngre medelålder återvänder till sina musikaliska rötter – i Geralds fall acid house och detroit influerat techno – vore inom rock ett av lika delar nostalgi som tafatthet präglat försök, men Proto Acid är allt annat än det. Den är rå, energisk och oborstad på ett sofistikerat sätt. Den som besöker Buddha Lounge och klubben Kontra Musik på lördag får själv döma om känslan från 1989 infinner sig eller ej.