(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Lifeforce Records, betyg: 6]
By Night är framme vid andra fullängdaren och Falkenbergsgänget har inte blivit ett dugg snällare sedan sist. Så läser du detta och vet med dig att du inte gillar att få betongblock intryckta i trumhinnorna kan du sluta kasta bort tiden och fortsätta till nästa recension. By Night är nämligen ett av dessa band som utan pardon överröstar allt och alla. Inte uteslutande med råkraft. Tvärtom är musiken rätt tekniskt, vilket har givit upphov till liknelser med Meshuggah och den mekaniska brutaltyngden lär tilltala fans av Fear Factory också, men kräver du melodier som sätter sig i skallen eller “gammaldags” sväng så säger jag bara: lycka till loser, här har du inget att hämta!
Sånt trams pysslar nämligen inte By Night med, inte mer än i undantagsfall, som i lugnare “Dead eyes see no future”, “Cursed by the thought” och “Time is running out”. För övrigt är melodier ingenting som ligger högt på By Nights prioriteringslista. Däremot smattrar det utav helvete ifrån trummorna, feta gitarriff och basgångar hackar hårt, medan Adrian Westin skriker, ryter och låter allmänt förbannad. Det är sådär lagom kul. Man har liksom hört det förut och jag har svårt att särskilja By Night ifrån andra band med liknande intressesfär. A New Shape Of Desperation är en välgjord cd och den funkar säkert för dem med intresse för extrem brutalitet, men själv känner jag mig mätt på formeln och vill ha mer egensinnig metal.