(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Fading Ways Music/ Deaf & Dumb Music, betyg: 7]
Neil Leyton har en något androgyn röst som passar sig utmärkt för lugna, melodiösa låtar som vackra “Slowdance 1974” och souliga “Done this one before”. På den sistnämnda får kanadensaren sånghjälp av Diamond Dogs-sångaren Sulo. Det här är Leytons tredje soloalbum och det består mest av rockiga spår som svänger riktigt bra emellanåt. Som album bektraktat är The Betrayal Of The Self en jämn och tilltalande historia. Musiken är melodiöst snygg och skitigt ösig samtidigt, periodvis mörk men samtidigt vacker och med en glammig bikänsla som ger låtarna lyster. Skulle man förena The Faces, Ed Harcourt, Bauhaus och Nick Cave skulle det kanske låta något åt det här hållet.
På The Betrayal Of The Self har Neil – förutom kompgruppen The Ghost – musikanter från Diamond Dogs, Backyard Babies, Hellacopters och Rich Jones (ex-Black Halos, Amen och Dogs d´Amour) till sin hjälp. Tillsammans har dessa rockers skapat en cd som mycket väl kan föra fram Neil Leyton i strålkastarljuset på allvar. The Betrayal Of The Self är nämligen en platta med flera bottnar, vilket gör att den tål att lyssnas på mer än en gång. Och för varje lyssning hittar man nya pärlor och refränger som biter sig fast. Det är inte ofta den pågående Kanada-hypen håller måttet, men här fungerar den faktiskt alldeles utmärkt.