Ingenting – Mycket väsen för Ingenting

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Anders Christensson)

[album, Labrador/Border, betyg: 8]

Ingentings förra platta var helt klart en utav de starkaste debuter jag någonsin hört, en skiva som enligt mig fortfarande står i en klass för sig. Jag har längtat efter en uppföljare men samtidigt varit lite skeptisk, skulle bandet någonsin kunna nå de höjder som “Ingenting duger” lyckades med? Första livstecknet med singeln “punkdrömmar” hörde jag faktiskt på nätet tidigare i år och den gjorde mig lite överraskad och något besviken… Men det var då, nu har vi umgåtts flitigt och mognat tillsammans så nu vet jag bättre… Det är lika bra att säga det direkt, “Mycket väsen för Ingenting” är en alldeles fantastisk skapelse och faktiskt snäppet bättre än debuten. Det är spretigt och kantigt men samtidigt så oerhört vackert. Och jag har nog aldrig hört Christopher Sander sjunga naknare och ärligare än i höstkyliga “Bergochdalbanan”, vilket antagligen är årets stora musikupplevelse. Ja, det är stora ord, men jag menar varenda bokstav av dem. Jag känner mig så lycklig över att detta band finns till och jag är helt övertygad om att “Mycket väsen för Ingenting” redan är en svensk klassiker. Snabba “Hollywood Dreams” kommer antagligen hamna på Trackslistans förstaplats och vemodiga “Precis så jag känner” kommer spelas i varje tonårsrum och bli ett kommande soundtrack för brustna hjärtan. Åtminstone om jag får bestämma. Det enda jag inte förstår är avslutande “Mellan havet och sorg” där ett litet barn tar över sånginsatserna. Kanske är det roligt, kanske är det meningen att jag inte ska förstå? Kanske behöver vi lite mer tid tillsammans?