(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Heptown Records, betyg: 8]
Min dotter spontandansar i köket och själv har jag fått spasmer i bägge benen. Lägenheten gungar och högtalarmembranen arbetar frenetiskt. Elvis ler ifrån affichen på väggen och alltihop är The Buckshots “fel”. Det är nämligen deras nya cd som ligger i spelaren och det svänger som satan om Göteborgstrion. Smaskig slapbas, gitarrsolon som bränner av likt fyrverkerier och en trummis som smiskar skinn i bästa Stray Cats-anda är närmast omöjligt att värja sig emot. Det spelar ingen roll på vilket humör man är på ifrån början, The Buckshots gör en glad, får hårstråna att ställa sig på givakt i nacken och kroppen gungar ofrivilligt till det här bandets läckra rockabilly och rock n roll. Dessutom finns här några riktigt fina, lugnare låtar. Jag syftar på nostalgiframkallande “An old fashion kind of love “, sexiga “Stroll” och instrumentala “Wedding bells”. Såväl Gene Vincent som nämnde Elvis och Eddie Cochran måste allihop känna sig stolta i sin rock n roll-himmel när de blickar ner mot Sverige och hör The Buckshots ge järnet i låtar som “Lovesick”, “Reb Ta2 is back in town” och “Headin´home”. Det var så här det lät på deras tid och tack vare The Buckshots och dylika grupper som brinner för och levnadsgör den mest ursprungliga rockstilen av alla, kan vi för evigt må bra och dansa i köket, oavsett ålder, kön och härkomst. Detta är livsglädje till 100%.