Hurt – Vol. 1

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Capitol/ EMI, betyg: 6]

De amerikanska ynglingarna i Hurt ägnar sig huvudsakligen åt någonting man bäst skulle kunna beskriva som episk hårdrock, fullsmockad med samplade orkesterstycken, akustiska gitarrer och violin. Ofta är musiken lugn, mjuk, vacker och fridfull, men emellanåt exploderar den i tunga, nedstämda gitarrattacker och man slits upp ur den rofyllda stämning man så falskeligen invaggats i. Allt enligt grungens inarbetade standardformulär.
Den här typen av musik är oftast ångestladdad och väldigt mörk, och även om Hurt inte heller är några gladlynta lustigkurrar i färggranna kläder, så känns inte deras debutplatta som om de vill spy upp all världens tragedier över lyssnaren. Vilket är tacksamt. Dessutom har Hurt hittat en hyfsad form för sitt uttryck, och detta trots att J. Lorens stämma inte är något under av originalitet. Men en bra och följsam sångröst, som hanterar både de lugna och kraftfulla partierna väl, har killen utrustats med. Personligen uppskattar jag spår som “Falls apart”, “Danse russe” och vackra “Cold inside” mest, men flera låtar som inte når hundraprocentigt fram är ändå tilltalande då de ljuder i högtalarna. Att man några timmar senare har glömt bort flertalet är bara att acceptera. Å andra sidan är inte den här typen av plattor sådana jag brukar lyssna till särskilt ofta, eftersom genren inte tillfredsställer mitt behov av spänning, så det är helt okay att Vol. 1 fungerar som den gör.