(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, STF-Records, betyg: 7]
Lita inte på bandnamnet. Här är det minsann ingen som viskar. Magnus af Nestergaard ryter, gormar, sjunger melodiskt, kraftfullt och han dominerar seriöst. Detta till ett fläskigt, dramatiskt och närmast brutalt komp som samtidigt är både melodiöst, ödesmättat och vackert. Kenneth K Gilbert smiskar trumskinn som vore han mästare i en bastu för sadomachosister och min första tanke när jag just satt på plattan var att “här kommer ytterligare ett modernt, nedstämt, growlande jävla band som låter som alla andra moderna, nedstämda, growlande jävla band”, men jag ska berätta en hemlighet: jag bedrog mig rejält!
Her Whisper har ett genomtänkt material och sound. De är inget för den med svagt hjärta, inget heller för den som vill ha sin hårdrock avskalad och punkig. Att lyssna på Children Of The Black Soil är snarare som att överdosera på tung, dramatisk opera med jätteorkester, om ni kan tänka er en sådan bestående av elgitarrer, smattrande trummor, keyboards, elbas och den brutala rocktyngd som Her Whisper attackerar trumhinnorna med.
Själv har jag väldigt svårt att värja mig inför denna pansarvagn av tryck och muskelmassa i och med att råkraften kombineras med skönhet, tanke, romantik och mastiga melodier. Ibland känns musiken nästan progressiv och jag vet att Her Whisper kommer ifrån Lysekil, men inte vart de är på väg. Debutalbumet känns i alla fall som starten på en rejält spännande resa.